Omtanke

I går kväll vaknade Måns vid 10 på kvällen, han är förkyld och toksnorig. Klockan 02.00 somnar han äntligen in, klockan 02.30 somnar jag ÄNTLIGEN... yrvädret vaknar sedan klockan sex igen, dags att gå upp. Försökte få en liten sovmorgon men tji det gick inte, så jag gick upp och var ledsen och trött. Barn är ju så himla smarta, Tim förstod att jag var ledsen så han tänkte "vad gör mamma glad"? Sen gick han och ritade en fin mammateckning och en buss fylld med hela familjen, då blev jag lite gladare!

Nu ska jag bara överleva dagen, tittar ut i snöovädret och inser att "fy sen måste jag klä på barnen alla ytterkläder". Man kanske ska vara glad att det bara är två barn, finns ju de som har många fler. Ett bra motto som jag brukar tänka när allt är jobbigt "Det finns ju de som har det värre".